Lihkku

Att klara att se genom skuggan genom hela livet är en gåva. Ta vara på den & du har en god följeslagare i livets svåra stunder!

Att finna modet att uppskatta andra människor omkring dig är den största skatten. Värna om den & kärlek till dig vill komma!

Att fånga dagen är en svår uppgift för många. Men att hålla den i sina händer ger dig vingar att flyga dit hjärtats lust låter!

Eallima! <3

Morgnarna går mig förbi
Jag är vaken men inget jag ser
Vände mig om för att gå tillbaka
Tillbaka för att stå på ruta ett
Plötsligt var ingenting sig likt
Allt var bara svart på vitt
Blicka framåt är nu min nya filosofi
 

I´m bleading inside of my mind
This time I was to slow to reach the backdoor in my mind
Now I am moving backwards, trying to figure it all out
But still I´m crying, while I´m broken down empty
I know it´s to late for regrets but I am full of something
Something that hides underneath it all

Never been so close
Close to feel it all

Since we are all waiting
Waiting for the right times
I say goodbye to love 

Det kommer som oftast krypandes under skinnet på oss alla en eller flera gånger under livets gång.
Enkelt förklarat så är det som en parasit som sätter sig fast där & ger oss olika symptomer beroende på hur avancerad denna skapelse är utformad.
Vanliga symptomer: 
- Rädsla
- Ett hårt krävande analytisk tankegång
- Dagdrömmande
- Ofrivillig känslomässig berg o dalbana
- Hjärtklappning
- Minskad matlust
- Sömnproblemer
- Apati
- Sinnesförvirring
- Längtan
- Ångest
- Känslomässig självplågeri
- Förmågan att vika blicken från verkligheten 

Ja listan kan göras lång & kan säkert bli ännu längre än det om jag tillåter tanken gräva djupare som så.

Parasiten kan minst sagt ta knäcken på alla individer på denna jord, så som den i alla tider gjort någon gång & något botemedel är det tyvärr ingen som har forskat fram.
Bromsmedicin kan förekomma i små mängder men det kluriga är att den måste varje enskild individ själv ha forskat fram & som det är sagt finns det heller inga garantier om
att den funkar, den kan också göra oss ännu mer rädda & avståndstagande. Så kort skrivet så tror jag att bromsmedicinen innehåller mer biverkningar än vad innehållet av parasitens symptomer,
men som sagt för att denna bromsmedicin ska kunna tillvärkas så krävs det att parasiten har satt sig minst en gång så tråkigt nog så får vi hela paketet vare sig vi vill det eller inte.

Om vi tittar närmare på denna parasit & dess symptomer så tycker man ju ärligt talat att detta är något vi människor borde hålla oss borta från, ärligt talat så 80 % av befolkningen gör också det men parasiten har en högt avancerad radar att hitta alla flyktvägar vi en gång tagit för att hålla oss så långt borta från den som möjligt för att sedan krypa in sig under skinnet & suga livet ur oss.
Sen har vi ju det skrämmande procenttalet på hela 20 % som frivilligt letar upp denna oerhört ljuvliga varelse, 20 % som verkligen tycker att symptomerna är värd att genomlida för att komma vidare till något som jag har hört kallas för lyckan. Oj tänker ni nu, existerar den?! Om jag ska svara kort & konsist på denna fråga i dagsläget så: Nej, det är bara en illusion som vi människor är så jävla dumma att sträva efter.

Okej, jag var kanske lite väl hård på den punkten. Självklart existerar den men är all känslomässig självplågeri i världen värt att genomlida för att nå något som i längden låter oerhört ensformigt men samtidigt oerhört fantastiskt?! 

Där kan jag nämna att tyvärr så genomlider ungefär 100 % av befolkningen detta någon gång i livet i tron på att hitta denna illusion.
Många genomlider denna känslomässiga självplågeri flera gånger om & lär sig aldrig att byta mönster vore en god idé för en period utan fortsätter å fortsätter i det oändliga till det föds fram en bitterfitta i dem, då är det som oftast försent att nå illusionen om lyckan, bromsmedicinen har utvecklat sig då till vaccin.

Sen har vi det magiska talet bestående av 35 % som finner denna himmelska lyckan, den gruppen av befolkningen får tyvärr inte nämnas i offentliga sammanhang pga hur lättpåverkade vi andra är.

Men för att få ett gott avslut på denna lite småbittra artickel till tider fylld av ironi så kan jag med handen på hjärtat säga att hade inte denna parasit existerat så hade inte mänskligheten heller gjort det, bara för att få det sagt. För vad det än är värt så förmanar jag er att hålla er undan denna parasit, men det finns inga garantier för att ni kommer att lyckas.

Visst förstår ni vad det är jag skriver om?!

Alla har vi genomlidit den, alla kommer att en gång i livet göra det mer än en gång & säkert så kommer den att knäcka oss fler gånger än vad hoppet utgjorde i början.  
Men för att nedslaget inte ska bli så hårt & kännas så svårt så borde vi alla bara njuta av den, den tiden den faktist ligger där krypande under skinnet som en slags förstaklassig drog. 
Vi alla älskar den, till tider hatar den men som jag säger det: Jag hatar att jag älskar den att jag älskar den så mycket att jag hatar den! 

Så låt inte den göra oss, bittra, kyniska eller rädda. Låt er själva njuta av varenda sekund livet dig ger, livet är alldeles för kort för att inte låta sig själv att älska, om inte någon annan men i alla fall er själv! 

 

 

Jag minns dina ord som ekade i den mörka natten.
Till en början jag inget förstod, trodde mig veta någonting som ingen annan vet men ack så fel det blev.

Just nu i denna minut så klarnar allt.
Äntligen så kom förståndet på sidlinjen i stället för ståendes utanför.
Du sa att du alltid vid min sida skulle stå, att du alltid skulle vara där för mig, - till tider så var tanken för mig ohållbar.

Starkare än någonsin känner jag dig, hör jag dig, vet vad du hela tiden har menat. 
Du vill mig av kärlek ge, du håller av & efter mig - på det sättet du lovat.

Förlåt mig...

- att jag inte med mina ögon kunde se klarare.    
- att jag inte kunde höra dig alla de gånger du till mig viskat svaret i mitt öra & jag gick fel väg.
- att jag inte såg dig när du stod där klart & tydlig vid min sida. 

Från & med nu följer jag mitt hjärtas röst, min egen stig som du för stunden har stakat fram för mig & det är jag evigt tacksam för!

Du vet - för alltid, för evigt i oändlighet!   

Maybe I should just move along
But you know I'd draw blood if that's what you want

You found someone who makes you laugh
Who'd stick around but that's not what you want

You slipped at the start
And dragged the whole thing sideways down
Everybody fucks up
It's just something that's been going round

And you found someone who said she'd stay
Who'd give it all but that's not good enough

Now you're standing alone
And you're living alone cause you don't know what you want
And you're living alone
And your wondering now, cause you don't know what you've done

Maybe I should just disappear for now
Then maybe you could see a little clearer now

And you found some one who makes you laugh
Who promised you she'd never let you down
And you blame it on your broken heart
But everyone who reaches out gets stung

Now you're standing alone
And you're waiting alone cause you don't know what you want
And you're living alone
And you're wondering now cause you don't know what you've done

Maybe I should just move along
But you know I'd draw blood
If that's what you want..

Jag öppnar mina ögon & är inte rädd längre.
Du får fram allt det vackra med livet & väcker livets lustar. 

I och med att den totala kärleken inte kan beskrivas med ord så låter jag i det tysta gå en viskning... 

Tankar om en ljusare tillvaro i närvaron utifrån frånvaron.

Aldrig någonsin har jag varit så säker genom hela händelseförloppet i sig.
Jag bara visste, jag kunde känna lugnet å bara vänta in resultatet.  

Men...

Ibland så finner sig inte orden i min mun. 
Små ord som jag så gärna vill dig förtälja sätter sig fast i mellangärdet.
En känsla av nervositet jag aldrig någonsin förnimmat i roten av mitt hjärta. 
Smygande inpå kommer rädslan,  rädslan av att inte vara tillräcklig. 

Du knäckte mitt skal, min skyddsmur som jag trodde var förstärkt med plexi vid det här laget.
Eller så var det du, du som kom in å fick mig att öppna upp - nu är det bara resten kvar.

Jag fick en fråga, - du fick ett svar.

Första gången & förhoppningsvis den sista, - mitt hjärta är satt på spel! 
 

 

Marketa Irglova - Alone Apart

How many times have I been here
How many times have you lost
And how many times have you drowned in the sea
If you weren't there to rescue me

We're sailing, we're sailing every night
We're drifting, we're drifting alone apart
Not to show that we're in need
But i'd heal your wounds if you bleed

How many times have I hurt you
And how many times have you
And how many times I'd been on my knees
Begging, begging "please forgive me, forgive me"

We're sailing, we're sailing every night
We're drifting, we're drifting alone apart
Not to show that we're in need
But i'd heal your wounds if you bleed

Thank you for being so patient with me
I've been weaker than I ought to be
Despair and jealousy blinded my mind
And I couldn't see how you're trying for me

Jag är trött & orkar inte tänka, - det är för mycket på en gång. 
Försökte säga precis det som är rätt att säga, - men jag snavade på orden.
Som oftast tror jag inte att du vill lyssna, - tystnaden tar sig i stället vid.

Det är dom små orden som är dom svåra orden!